Hur sjukt var inte det?
Det kändes på något sätt overkligt, men ändå så fruktansvärt rätt.
Vi var trots allt bara barn när vi gifte oss, jag var 17 och han 18 år.

Beslutsamheten om att skapa ett annorlunda liv än det som jag var uppvuxen med fick mig att sikta högt.
Det här var för resten av mitt liv och jag skulle på alla sätt som var möjliga lära mig att lösa problem och sikta mot månen, för om jag skulle misslyckas skulle jag åtminstone landa bland stjärnorna och det var inte dåligt det heller.
Han och jag mot världen, tänkte jag.
Vi kommer att klara allt och lite till.
Continue Reading »

Vad betyder ensamhet för dig?

Jag var konstant tvungen att sysselsätta mig med olika saker, eftersom jag var rädd för ensamheten.
Städade och skurade lägenheten var och varannan dag, allt för att ha något att göra.
Det bästa var att vara så upptagen som möjligt, så att mina tankar inte kunde göra mig illa.
Jag var enormt rädd för att vara ensam.
Första steget var att bli medveten om att jag försökte fly från mig själv. 
Därefter var det lättare för mig att börja se inåt och acceptera att jag försökte fly från mina tragiska barndomsminnen genom att konstant ha något att göra.
Idag är det betydligt lättare att vara ensam, men det har varit en lång väg att gå.
Känner du igen dig? 

----------

I podden berättar jag om min uppväxt i en familj med både psykiska och fysiska övergrepp.
Jag berättar också hur det har påverkat mig som fru, mamma, syster och vän.
När jag var 13 år rymde jag hemifrån och trodde att jag lagt allt destruktivt bakom mig,
men det jag inte visste var att allt skulle komma ikapp mig, på ett eller annat sätt. 

Att prata om när jag insjuknade i utmattningssyndrom och hur jag envist försökte jobba mig frisk, är en självklarhet för mig.
Jag berättar om hur jobbigt det kan vara att känna sig utanför samhällets normer, men också hur jag envist försöker se framåt.
Sömnlösa nätter och fruktansvärd värk i kroppen gör så att man ibland inte alls känner för att leva. 

Den absolut jobbigaste tiden i livet för mig var, när mitt barn inte längre ville leva.
Jag vill berätta om hur det är att leva med ett barn som inte mår bra psykiskt.

Det är viktigt för mig att prata öppet om det jag upplevt.
Kanske kan det hjälpa någon?
Kanske känner du någon som blivit utsatt för liknande saker som jag har blivit utsatt för?

Dela då gärna min podd på sociala medier, så att fler kan få hjälp med att uthärda vardagen på olika sätt.
Ett litet igenkännande kan göra så mycket!
Tack så mycket!

Julen är enormt påfrestande för mig och jag har svårt för att hitta julfriden.
Min önskan är att inte en endaste människa ska behöva vara eller känna sig ensamma under julhelgen.

Utmattningen är jobbig och gör sig ständigt påmind.
Hjärnan hänger inte riktigt med och frustrationen över att inte hitta dem rätta orden gör att jag bara blir ännu tröttare. 

Avsnittet blev inte riktigt som jag ville, det blev som det blev.
Inte perfekt, men duger ändå!

Jag vill passa på att önska er alla en fridfull jul och jag hoppas innerligt att ni får ett fantastiskt nytt år 2020!

 

Ju mer tiden gick började jag känna att jag ville bestämma över mitt eget liv, jag orkade helt enkelt inte längre tassa på tå och konstant vara rädd för vad som väntade mig när jag väl var hemma.
Jag ville inte längre vara instängd på mitt rum och jag hade ingen ork att kämpa emot alla oförrätter längre.

Jag var rädd för att om jag skulle lyckas rymma, så skulle han få tag på mig och döda mig.
Han hade ju trots allt hotat mig tidigare och den här gången kanske han verkligen skulle göra det.
Han var ju kapabel till att knivhugga sin vän, så vad skulle hindra honom från att döda mig?

I detta avsnitt fortsätter jag att berätta lite mer om min barndom, men också om hur jag kämpat med känslor som jag trodde var förbjudna. 
Känslorna finns där inne, de pyr och det kokar upp emellanåt och jag tror att jag måste börja sätta ord på känslorna och jag måste våga känna, våga prata, våga ifrågasätta mina undertryckta känslor och släppa fram det jag verkligen känner och tycker.
Jag måste också våga se varför jag reagerar på ett visst sätt.
Jag måste våga lyfta på locket, inte hela locket på en gång, men bara lite åt gången, så att trycket inte blir så hårt!

Hej och välkommen till min podd Inte Perfekt men duger ändå.
Det här är avsnitt 2 och i det här avsnittet ska jag berätta om några tuffa händelser från min barndom.
Händelser som satt djupa spår i mig och som format mig till den människa jag är idag.
Det jag gått igenom ska inget barn behöva gå igenom.
Barn ska inte behöva se det jag sett eller höra det jag hört.

" Mitt liv började inte bra, men jag lärde mig att kämpa, att aldrig ge upp och att aldrig acceptera tanken på att inte jag skulle kunna göra skillnad i världen, i människors liv. "

Vill du se bilder från att jag var liten så finns det ett bildspel på youtube. 
https://www.youtube.com/watch?v=6N8iIHmFPRw&feature=youtu.be

 

 Vill du komma i kontakt med mig så kan du maila mig på 

info@ninis74.nu

Hej och välkommen till min podd.
Tanken är att jag i podden ska berätta om min uppväxt i en familj med både psykiska och fysiska övergrepp och hur det har påverkat mig som fru, mamma, syster och vän. När jag var 13 år rymde jag hemifrån och trodde att jag lagt allt destruktivt bakom mig, men det jag inte visste var att allt skulle komma ikapp mig, förr eller senare. 
Jag kommer därför även att prata om när jag insjuknade i utmattningssyndrom och hur jag envist försökte jobba mig frisk, men också om den absolut jobbigaste tiden i livet,när mitt barn inte längre ville leva.

Detta är pilotavsnittet av Inte Perfekt, men duger ändå. 
 

« Newer Posts -